Utbrändhet – när vänder det?

On mars 1, 2019

I ett tidigare inlägg förde jag fram frågan om långvarig ångestdämpande medicinering leder till förlängda sjukskrivningstider. I detta inlägg vill jag beskriva processen klienten går igenom och vid vilken fas där fokus på tillfrisknande kan motiveras.

Stresscoaching
Jag har under senare år träffat klienter som p.g.a. stress behöver coaching. I lättare former av upplevd stress är klienten coachningsbar redan från första mötet. I de första mötena behöver klienten förstå sin stress – vad som orsakar den och vilka reaktioner klienten upplever vid stress. Studier i USA (Horton, Hanzelik) har visat att upp till 50% av upplevd stress kan klienter själva reducera genom kunskap om stressorsaker och sina upplevda reaktioner. I coaching har vi verktyg för beteendeutveckling i många former. För stressrelaterad coaching behöver de verktyg vi använder för utveckling av självkännedom kompletteras med verktyg som riktar sig till upplevda reaktioner av stress, såväl i privatlivet som professionellt. Exempel på sådana verktyg är ”Stressdagboken” och ”Job Content Questionnaire JCQ”. I svårare upplevelser av stress där stressen lett till utbrändhet och sjukskrivning förändras förutsättningarna för coaching.

Utbränd – en livskris
Klienter som går igenom den livskris som utbrändhet är, är inte coachningsbara i inledningsskedet av reaktionerna av utbrändhet. Svårigheterna fortsätter om klienten sätter hela sin tillit till den psykofarmaka som sjukvården – med rätta – ordinerar. Först när klienten blir medveten om att ett ”framtids-jag” förutsätter ett drogfritt jag, kan coachingen ge effekt.

Utbrändhet – synliga steg i processen mot tillfrisknande

FÖRLAMNING

Klienten förlorar all energi och alla sina emotionella förmågor. Omåttligt trött, ljus- och ljudkänslig och blir gärna sängliggande i ett mörklagt rum. Att delta i familjens måltider blir övermäktigt och klienten rör sig i stort sett mellan säng och toalett inledningsvis. Familjen – make/maka och barn – blir självklart oroliga och upplever egen handlingsförlamning.
Klienten är inte coachningsbar! Vad som behövs är ett handfast stöd för att så långt möjligt tillföra ny energi genom rörelse och ett ”klockdrivet” ätande. Energitillförseln är grunden för att klara av att möta fas två i tillfrisknandet – Panikångesten.

PANIKÅNGEST

Klienten blir mycket rädd och behöver någon som stöttar till ett besök hos en psykakut. Huvudargument är att all energi klienten arbetat upp med motion och sina måltider i fasen ”Förlamning” kan komma att gå till spillo om hen inte får hjälp att hantera panikångesten. I läkarbesök är det vanligt att psykofarmaka skrivs ut som stöd för att dämpa upplevelsen av ångest.
De kommande veckorna hanterades hens ångest med hjälp av medicinen och hen kan fortsätta sina promenader och att fylla på sin energi genom måltiderna.

UPPVAKNANDET

Nu är klienten i sådan fysisk och psykisk stark form att det går att föra framåtriktade samtal med hen och också få hen att reflektera över vad som hänt och varför. I coachande samtal ”backade vi bandet” – hur har hens uppväxt sett ut, hur har tidigare karriärsteg sett ut, vilka motgångar och framgångar upplever hen ha påverkat och bidragit att forma hen till den hen är idag osv. Vi talar om ett friskt ”framtids-jag” och vad hen vill utveckla för att nå dit.
Vi talar också om den psykofarmaka hen tar varje dag och risker för beroende av medicinen. Eftersom hen inte själv ska ta beslut om nedtrappning får hen till uppgift att föra frågan vidare till ordinerande psykolog som hen träffar med viss regelbundenhet. En nedtrappning av medicinen planeras och införs.

TILLFRISKNANDE

Klienten vill prova att arbeta igen och en plan för återgång till arbetet planeras där klienten under 4–6 månader trappar upp sin arbetstid från 25%, 50%, 75%och till 100%. Under tiden för återgång till arbete coachas klienten fortlöpande med två till tre veckors mellanrum för att säkerställa att ”framtids-jaget” är levande i klienten.

ERFARENHETER

Det är inte ovanligt med sjukskrivningar längre än 12 månader. Nyckeln, så som jag ser det, är att få klienten att våga och vilja leva att återta sitt liv utan stöd av psykofarmaka. De klienter jag haft har alla kommit tillbaka i arbetsträning inom 6 månader, vilket av inblandad läkarexpertis, påstås vara ovanligt snabbt.
När klienten kommit in i fasen ”Tillfrisknande” så händer också något annat. Klienter upplever sig mer trygga och harmoniska efter att ha utökat sin självkännedom till följd av sin utbrändhet. Så ”framtids-jaget” blir en upplevd verklighet för dem.

Comments are closed.